Vår generalsekreterare har bakgrund inom transport, logistik, digitalisering och hållbarhet, både från näringslivet och från akademin.
Hur kom det sig att du började med logistik?
Jag arbetade extra som transportledare på ett åkeri 1989, 20 år gammal. Det behövdes ett helt rum fullt av papper och en heltidstjänst för att hantera fem tankbilar. Jag älskade arbetet, speciellt problemlösandet, pusslandet och jakten efter den bästa lösningen. Det tog ungefär halva dagen, resten av tiden ägnade jag åt olika typer av administration. Hemma hade jag vid den tiden en C64 hemdator. Den var väl ungefär 5 år gammal 1989 och jag kunde inte förstå varför verktyg som den inte användes på mitt kontor.
Efter detta började jag plugga på Chalmers och blev Maskiningenjör 1996, med inriktning mot logistik såklart. 1994 fick vi studenter tillgång den första webbläsaren, Mosaic. Då började det gå upp för många av oss att det vi såg hända runt omkring oss var början på en revolution. Mitt exjobb var dessutom ett av de allra första inom logistik och hållbarhet. Jag bestämde mig ganska tidigt för att jag inte var färdiglärd inom logistiken och hoppade på en doktorandtjänst direkt efter examen.
Som forskare hade jag privilegiet att dagligen få tillgång till de skarpaste hjärnorna och den djupaste kunskapen, något som bidrog till att jag senare i min karriär återvände till akademin för en andra resa. Diskussionerna runt fikabordet i en forskarmiljö blir aldrig vare sig tråkiga eller irrelevanta. 2003 lämnade jag min doktorandtjänst för att jobba som programmerare och expert inom transport och logistik på branschföretaget TRB Sverige. Jag disputerade 2007 på en doktorsavhandling som handlade om hur vi kan hantera allt högre komplexitet i transportsystem, något som blir mer och mer aktuellt för varje dag som går.
2011 återvände jag som sagt till Chalmers, nu som fast anställd forskare och lektor i logistik. Jag tillbringade sedan hela det kommande decenniet med att öka min förståelse, skapa ny kunskap samt försöka pusha utvecklingen så gott jag förmådde. Men – det gick alldeles långsamt och jag var fortfarande frustrerad. 2021 lämnade jag därför Chalmers för andra gången och gick till det snabbväxande techbolaget Einride som Director of Logistics Strategy. Där stannade jag i drygt tre år. Sedan början av 2024 är jag nu rådgivare och styrelsearbetare inom logistik, tech och digitalisering.
Är du fortfarande frustrerad? Är inte det jobbigt?
Ha ha, ja man kan nog säga att jag fortfarande är frustrerad. Ju mer jag lär mig om digitalisering, AI, teknologi och allt runtomkring, desto mer uppenbart blir det att vi har en lång väg kvar. Det sker såklart mycket utveckling men mycket av den är enbart på ytan och resulterar tyvärr inte i några större förbättringar. Frustrationen är nog min största drivkraft, att se potentialen för förbättring och att göra allt som står i min makt för att se till så att den realiseras.
Hur ser du på din roll i Game Changing Alliance?
Som generalsekreterare är det mitt jobb att hålla ihop alliansen och att vara ett samlande ansikte utåt. Varje enskild medlem bidrar med sin expertis och erfarenhet, både utåt men också inom alliansen. Vi förenas av en vilja och ett driv att accelerera omställningen i transport- och logistiksystemet och då kommer vi att kunna stå på varandras axlar, både för att se och synas men också för att kunna nå högre.
Jag ser vår allians som betydligt större än summan av delarna och min roll är att bidra till att detta också kan skapa påtagliga nyttor både internt och externt.
Du pratar ju ofta om att omställningen behöver accelerera, vilka tre faktorer är viktigast enligt dig?
Från mitt perspektiv behöver vi arbeta utifrån det breda hållbarhetsbegreppet. En snabbare energiomställning där elektrifiering av fordonsflottan kombineras med hållbar produktion och distribution av energi är definitivt högt upp på listan. En ökad digitalisering är nödvändig av flera skäl. Elektrifieringen för med sig en i grunden helt annorlunda logik och vi kommer inte att kunna skala upp elektriska fordonsflottor utan avancerade algoritmer och AI. Dessutom behöver branschen verkligen släppa den digitala hörnflaggan och på allvar ta sig an teknikutvecklingen. Den tredje saken är förbättring av den sociala hållbarheten i branschen. Galopperande förarbrist talar sitt tydliga språk – de som kan lämna yrket väljer att göra det. Vi kan bättre än så här.
Till sist, hur gör man en bra napolitansk pizza egentligen?
Oj, det är både lätt och svårt. Det lätta består i att det endast är ett fåtal ingredienser som behövs och att alla finns i din lokala mataffär. Det svåra är att det i stora stycken är ett hantverk som kräver mycket övning, och när man endast gör pizza till husbehov blir det helt enkelt glest mellan experimenten.
Själv har jag investerat i en vedeldad ugn som har förmågan att skapa en perfekt pizza. Resten är sedan upp till mig. Lilla Napoli i Falkenberg är stället att besöka och följa om man vill lära sig. Risken är att man efter ett tag på allvar överväger om man själv ska starta en pizzarestaurang…